Efter att ha bevisat sig som soloartist med den hyllade solodebuten Fine Line är Harry Styles tillbaka, men inte för att hävda sig själv. Men det är klart, med en sådan hängiven fanskara är han ju fri att göra lite vad han vill till kollektiv förtjusning ändå.
Harry styles befinner sig på ett intressant balansbräde där han å ena sidan verkar skala av lager för att bli genuin, samtidigt som många dömer ut honom som posör som sysslar med queerbating. Det är svårt att backa från den sortens kommersialism som One Direction har inneburit, men jag tycker att Styles lyckas bra. Även om det nya albumet på många sätt är mer otillgängligt och ytligt.
Så många år i pojkbandsmallen verkar ha satt sina spår i form av en ovilja att kunna bli definierad. Därför gör Harry Styles av sig med det mesta han etablerade på sitt debutalbum. Det är mindre intimt, han är onåbar på ett sätt, samtidigt som texterna är väldigt personliga. Men aldrig för mycket och markant mindre än man kunnat förvänta sig av en titel som Harry’s House.
Inledningsvis känns det som en glättigt förenklad version av det förra albumet. Inget lever upp till den enda singeln As It Was, vilket för mig är en besvikelse då den kändes som det bästa av två världar. Svalt och obrytt men ändå melodiskt drivande. På de flesta övriga låtar får vi antingen eller.
Jag är inte intresserad av flyktiga hits där han tappar personlighet. Han bottnar inte riktigt i det funk-inspirerade soundet. Trots att det tydligt är kärleksfullt tillägnat flickvännen Olivia Wilde känns det färglöst. Det finns inget motstånd eller friktion i de platta produktionerna.
Styles kommer till sin rätt i de lågmälda, drömska och atmosfäriska spåren där tempot dras ned drastiskt. Här får Styles röst verkligen skina i det dynamiska stämbygget. Albumets mittdel, Daylight, Little Freak och Matilda, plockar fram den här sidan och blir en slags bladvändare mellan albumets delar.
Ett helt album av det hade ju inte heller funkat. Men Styles kanske helt enkelt måste bli bättre på att måla i nyanser och hitta mellanlager. För även när det saknar substans är nivån hög och det är tråkigt när det känns som att det går till spillo.
