Kanske är det för att vi kom varandra så nära, men de tre år som gått sedan jag förälskade mig i Grizzly Bears Veckatimest känns som en avsevärt längre tidsrymd. Inför att träffa Grizzly Bear på nytt fladdrade alltså fjärilarna rejält i magen. Förväntningarna var orimliga, och att tala om besvikelse vore kanske hårt. Men kärlek vid första öronkastet var det inte när jag äntligen sammanstrålade med dem igen.
Sedan dess har vi suttit ned och talat om vår relation så gott som varje dag, Grizzly Bear och jag, och den sympati som ändå fanns där från början har blivit till allt varmare känslor. Grizzly Bear är ju aldrig särskilt framfusiga, du vet, men med sina viskande små melodier, sin vemodiga ärlighet och sin okonstlade innerlighet har de ton för ton och sång för sång åter vunnit mitt hjärta. Långtifrån allt är enkelt, eftersom Shields är ett uttryck för en komplex och mångfacetterad personlighet. Det är lika nära till det grandiosa som via det vilsamma (det gamla uttrycket ”yacht rock” är något Grizzly Bear till skillnad från de flesta inte bara minns utan faktiskt fortfarande vårdar) och det försiktigt experimentella, såväl i jazziga som elektroniska riktningar.
I grunden är ändå Grizzly Bears temperament lugnt och stabilt, och när stämmorna flätas runt varandra i What’s Wrong? känns det allt annat än fel. Ber man sedan om tydlighet får man A Simple Answer, kristallklart och övertygande, och därifrån går det att bygga vidare på en stark relation.
