Grimes elektroniska drömpop har bytt skepnad många gånger sedan hon huserade som independentartist på MySpace. På sitt femte album personifierar hon mänsklighetens utsatthet och ångest genom sin persona ”Miss Anthropocene”. Hon sjunger om artificiell intelligens och tar sig ann klimatfrågan på ett personligt sätt över apokalyptiska ljudlandskap. Emellanåt letar sig även timida och trallvänliga popmelodier in. Det är imponerande att Grimes lyckas sammanfoga sina spretiga alster till en övertygande helhet, även om vissa låtar borde ha stannat i cyberrymden.
Steget mellan hårda We Appreciate Power och indiedängan Delete Forever är enormt. Det är svårt att följa Grimes i de tvära kasten vilket albumets sämsta låt Darkseid är ett tydligt exempel på. När uttrycken är mer nedtonade, som på You'll miss me when I'm not around, kommer Grimes till rätta. Albumet når sin höjdpunkt på New Gods där Grimes söker efter nytt hopp i en tid där äldre livsåskådningar har förlorat mark. Det är i slutändan också en bra summering av hela albumet. Grimes tar i existentiella frågor som vanligtvis inte får särskilt mycket utrymme. Miss Anthropocene är ett spännande, förvirrande och modigt album.
