Goat girls fyra medlemmar, har känt varandra länge. De har spelat tillsammans sedan skoltiderna och periodvis också ockuperat bandmedlemmen Ellie Rose Davies garage. Goat Girls har vuxit fram organisk, och tillsammans har DIY-andan överlistat motgångarna och den existentiella ångesten har avväpnats i tragikomiska texter.
Post-punk bandet Goat Girl spelade sina första gig på klassiska The Windmill i Brixton. En plats känd för sin musikscen och enastående fingertoppskänsla när det kommer till up-and-coming sublimitet. 2016 blev de sedan signade till Rough Trade Records, dagen innan Brexit folkomröstningen. Jag vägrar tro att det var en slump och litar istället på att helt rätt planeter stod perfekt positionerade. Goat Girl har nämligen förmågan att med finkänslighet och medfödd kvickhet belysa komplexa politiska frågor och ingjuta kraft till sina lyssnare!
Tillbaka till On All Fours. Londonkvartetten är tydligt influerad av en svunnen men absolut inte glömda era. Här flödar reguljär och irreguljär sextio-sjuttio-talsmusik hur som helst och lyckas utgöra en bastant grund. För att upptill röra sig mellan modernare electro-inslag, synt och pådrivande basgång.
Jag kommer på mig själv att vilja vara dem. Och kanske tar deras musik mig lite närmre den åtråvärda sinnebilden av vår tids coola punktjej, med eyeliner, stickade handvärmare och lågmidjade byxor. Oavsett om det är sant, vill jag tro att Goat Girl står över passerande trender. Eller rättare sagt: jag vet det! Favoritlåtar: Badibaba, Anxiety Feels och Where Do We Go From Here.
