Den legendariska The Roots-medlemmen Black Thought och soulmusiks-ensemblen El Michels Affair, ledd av Leon Michels, möter varandra på samarbetsalbumet Glorious Game. Det markerar även första gången artisterna släpper en platta ihop.
Skivan speglar en vacker symbios mellan producenten och MC:n. Ljudbilden består av läcker hiphop, soul, boom-bap och funk, medan Black Thought dekorerar musiken med visdomsfulla och klyftiga låttexter.
Narrativet inleder med teman kring gatulivet och rikedomens frestelser, ackompanjerat av ett psykedeliskt flöjt-och syntsound på Grateful. Black Thought lämnar avtryck med utmärkt framförda rader som “They say Black joy is rebellion/A happy Black boy's like a alien” på I’m Still Somehow och speglar de sociala problem som fortfarande återfinns i samhället.
Jag gillar framför allt de fina tempoväxlingarna och övergångarna på vissa låtar. Beatet på The Weather skiftar i fart och framhäver rappandet på ett engagerande sätt. På Hollow Way ändras melodin helt mot slutet och Black Thought får till ett hetlevrat rhyme scheme.
Ytterligare spår som I Would Never och slutlåten Alter Ego håller liknande klass i både beats och texter. De håller det simpelt och applicerar ett 90-talsfilter över musiken, vilket funkar för det mesta, men Miracle eller That Girl saknar dock karisma och fastnar inte riktigt i jämförelse med de andra låtarna.
Det finns en känsla av bekvämlighet och entusiasm på Glorious Game, rappandet känns som en barnlek för Black Thought och det matchar El Michels Affairs smickrande produktion. Trots att några låtar saknar charm vill jag ändå besöka skivan igen och ta del av den förträffliga kemin mellan artisterna.
