William Doyle, som East India Youth egentligen heter, har inte gjort det lätt för sig, eller för oss för den delen. Hans debutalbum liknar mer konceptuell konst än en renodlad låtsamling, där ungefär vart tredje spår är dimmig stämsångselectro, vart tredje krautig experimentverkstad och resten någonstans däremellan. Vissa är till och med lite av allting på samma gång. Bäst är den galopperande samplingspopen i Dripping Down, som visar i vilken riktning nästa skiva bör gå. Konst måste inte vara komplicerad för att vara bra.
Skivbolag:
Artist:
