Dodie är en sån artist som jag värjt mig ifrån att lyssna på. Kanske för att hon påminner mig om 2017, när jag ville bli instagram-aktivist och lyssnade på Ocean Eyes av Billie Eilish på repeat. Visserligen är hennes debutalbum Build a Problem både välproducerat och fyllt av vackra låtar, men samtidigt känns det som att hon spelar det säkert (dvs tråkigt). Dessutom kan jag inte släppa känslan av att hon vill vara en snäll Billie Eilish.
De flesta låtar på skivan är väldigt vackra, och det märks att hon försökt vidga sina vyer, musiken är mer cinematisk än någonsin. Flera gånger under lyssningen tänker jag att musiken påminner om huvudtemat i Hitta Nemo (vilket i och för sig är väldigt bra). Många av låtarna backas dessutom upp av vad som låter som cup-song-inspirerat slagverk.
Som vanligt är sången central i låtskrivandet och mixen, och det finns flera harmonier som är oerhört skickligt komponerade. Angående sången har jag förresten en varning: dodie sjunger väldigt tyst men extremt nära micken, vilket innebär att musiken ibland känns som ASMR, om ni som jag tycker att det är obehagligt så se till att lyssna med högtalare och inte hörlurar.
Överlag är skivan välgjord, men jag känner ändå att jag hade önskat mer av låtarna. Och att någon hade sagt åt henne att man inte måste få sin musik att låta som en disney-pixar film för att den ska vara mer ambitiös. Trots det kan jag ändå tipsa om albumet om du mot förmodan längtar efter lite mysig ensamtid nu till våren.
