Frontmannen från Electric Boys är en av de få riktiga rockstjärnor Sverige kan stoltsera med. Både som soloartist och bandledare får denne man allt att framstå som lätt och obesvärat. Hans rytmiska känsla och sång är aldrig forcerad utan alltid naturligt cool, lite släpig men ändå tydlig. Ungefär som hans fantastiska gitarrspel. Han liksom lever sin musik.
Därför är det också naturligt att detta tredje soloalbum är en resa genom Blooms liv och sinne. Produktionens luftiga och livfulla ton är härligt avväpnande och välljudande. Den smygande öppningen AB Maffiadojor skulle mycket väl kunna vara öppningsmusik i en kriminalserie från 70-talet. Självbiografiska Flyttkarl är en mysig gestaltning av musikerlivet medan fina När ska jag få bli kär då visar upp en önskan att komma ur ensamhet.
Influenserna går upp och ner, precis som livet gör. Det är bluesigt, funkigt, katchigt, flummigt och underhållande. Lite spretigt och tankspritt, men ofta väldigt underhållande.
