Conan Gray – Superache

Emma Thimgren 12:00 28 Jun 2022

Ibland kan man önska att vissa artister skulle ta lite mer tid på sig istället för att forcera fram något mediokert. Men så finns det också en industri bakom musiken som vill behålla momentum. Conan Grays nya album är fullt av låtar som borde varit andrahandssortering.

Superache är det andra albumet från flickidolen Conan Gray. 2020 släppte han sin debut Kid Krow som fick många positiva recensioner, så även från mig. Även om soundet på många sätt lät väldigt ungt och inte färdigbakat hade det ett par riktigt välsnickrade låtar.

Den nya musiken innehåller få guldkorn, om ens några. De bättre låtarna låter som dåliga kopior av gamla, med vissa exakta melodiska kopieringar. Precis det som händer när en artist inte ens hinner andas och hitta nya inspiration mellan albumsläpp.

Även med den skickliga Dan Nigro (Olivia Rodrigo, Caroline Polachek, Sky Ferreira) som är producent även denna gång är soundet slätstruket och intetsägande. Produktionerna är sävligt lågmälda och de tidigare så fyndiga och observanta texterna sticker sällan ut från mängden. Inte ens Grays breda sångregister kan rädda dem, för hans röst är både monoton och undangömd. Den självutnämnda romantikern låter smörig snarare än relaterbar.

Det är tråkigt att se en regression på det här sättet, men det finns inte mycket bra att säga om det här albumet. Den obligatoriska avstickaren, den arga och rockiga låten Jigsaw är det enda som sticker ut och lämnar någon typ av bestående intryck. Även den avskalade och akustiska låten Summer Child är trots titeln den enda låten som känns genuin. Tur att Gray på endast 23 år har gott om tid att styra skutan rätt.

Skivbolag: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner