Tidigare i år meddelade Chris, som gett ut musik under artistnamnet Christine and the Queens sedan 2010, att han bytt till manligt pronomen och nu skulle gå under namnet Redcar. Teman kring könsidentitet har varit ständigt närvarande i Chris musik, men på det nya albumet Redcar les adorables étoiles får det genomsyra varje liten detalj.
Istället för det tidigare peppigt popiga soundet är det nya projektet betydligt mörkare i tonen. Det är psykedeliskt och långsamt, de medryckande refrängerna är som bortblåsta. Musiken är utforskande och experimentell vilket speglar texterna. Den tycks vara i ett kaotiskt upplösningstillstånd där Chris både ömsar skinn och samtidigt bygger en ny identitet. Sörjer det gamla och bearbetar det nya. Ju längre in i albumet man lyssnar desto mer dystopiskt blir det, som sorgtyngda åskmoln som härjar.
Albumet beskrivs som en rockopera. Här dras Chris lek med alter egon till sin spets. I samband med albumsläppet framför han också ett antal teaterföreställningar, projektet är alltså mer visuellt än någonsin innan. Den här gången är texterna också nästan helt på franska, antagligen ett ytterligare sätt att befästa en mer rättvisande musikalisk identitet.
I det sökande är det också förståeligt att albumet är spretigt, det är ju själva meningen. Men det är inte alltid Chris bottnar i de tvära kasten och ständigt föränderliga sinnesstämningarna. Det vill lite för mycket. Men på vissa spår gifter sig det gamla soundet med det nya, som på Rien dire. Det är synd att Chris är så ivrig att komma vidare att han tycks kassera alla tidigare karaktäristiska kännetecken. Men så känns ju albumet också som en begravning av allt det som varit.
Att albumet fått det beskrivande ordet “prolog” i sin titel berättar att det här bara är inledningen på det som komma skall. Förhoppningsvis hittar Chris en tydligare riktning på nästa skiva.
