Cherry Pickles har släppt sitt andra album The Juice That's Worth the Squeeze. Det här är en skiva med romantisk och ironisk garagerock. Jämfört med debuten Cherry Pickles will Harden Your Nipples så har soundet utökats, med fler olika instrumentinslag. Här växlas det mellan skrikiga slagord och finfula sånger med distade gitarrer. Hemmagjort, ja, men hemmagjort med pondus. Jag tänker på ShitKid och John Waters. Texterna växlar mellan absurditet och vanlig tonårskärlek.
En del av mig störs av Cherry Pickles estetik, som känns lite krystad och gjord – men samtidigt är den kul. Musiken skulle kännas självklar som soundtrack i typ Fucking Åmål. Det är svårt att säga om det är bra, dåligt eller så dåligt att det är bra, men det sistnämnda är ändå slutsatsen jag drar.
