Grattis, killar! Ni kan vara det mest veliga och spretiga band jag har hört på riktigt länge. Som ett gäng små killar i tonårsålder. Hungriga på uppmärksamhet. Det skriks, rivs gitarriffs, stönas, trummas för allt i världen och jag vet inte vad mer. Jag blir förlorad i all plastmetal jag får genomleva. Men ibland sjunker tempot, och tro mig, det är ingen skön landning ens där. När de äntligen är lite mjuka och sömniga i en låt, öser de på som tusan i nästa. Och så dessa skrik. Det skriks så desperata skrik. Käften.
Skivbolag:
Artist:
