Brockhampton skulle ha släppt sitt sista album minst tre-fyra gånger nu. Alla kryptiska meddelanden angående ”the last album” som publicerats under de senaste åren har varit förvirrande, men jag inser även att det speglar gruppens kaotiska resa.
The Family är i princip ett sätt för bandets frontfigur och grundare Kevin Abstract att slutföra det han själv startade. Rapparen går solo på albumet och ser till att Brockhampton går i graven, på både gott och ont.
Albumet speglar mycket av de motgångar gruppen gått igenom, som exempelvis konflikter med skivbolag, vänner, familj och fans. Jag förstår Kevin Abstracts frustration, han har inte haft det lätt och artisten riktar stor kritik mot musikindustrin för att beskriva sina känslor.
Musiken tar stor inspiration från det tidiga 2000-talets Kanye West där ljudbilden ibland påminner om albumet Graduation. Såklart finns det spår av det excentriska hiphop-soundet som gruppen är känd för, dock kan det kännas lite rörigt.
Brockhampton vill nog bara beta av skivkontraktet och gå vidare i livet. De flesta låtarna är under två minuter långa. Budskapet blir ännu tydligare på Big Pussy. Detsamma gäller slutspåret Brockhampton, med verser om att leva för musiken och inte för pengarna.
The Family är dock inte det sista albumet, men det är finalen som knyter ihop säcken. Ett överrasknings-album väntar runt hörnet och jag hoppas genuint att resten av hiphop-kollektivet får avsluta sin resa och skina en sista gång tillsammans.
Läs även: Brockhampton – TM
