Boy Pablo har släppt sitt debutalbumet Wachito Rico, ett självbiografiskt och konceptuellt album som handlar om artistens alter-ego Wachito Rico. Det är en intressant blandning av fiktion och självbiografi som följer med som ett genomgående tema i texterna. Kan även tipsa om musikvideoföljetongen som finns på nätet, där historien om denna karaktär berättas.
Musiken låter avslappnad, med gitarrer och 80-talssyntar. Soundet är genomgående välproducerat, men tyvärr är det sällan särskilt intressant. Det hela känns väldigt lättsamt och humoristiskt. Denna estetik som Boy Pablo är väldigt kul, men känns något påtvingad.
Jag måste igen fråga mig själv: varför insisterar så många artister på att använda små bokstäver i sina artistnamn och låttitlar?! Det var kul de första gångerna, det räcker nu. Men det finns faktiskt bra låtar på skivan, tycker att alla borde lyssna på Come Home. Visst, jag stör mig på estetiken, men det kommer nog inte hindra mig från att sätta på skivan när hösten känns kall och ensam.
