”Skivan som borde gjorts efter What´s the Story Morning Glory”, konstaterar Liam Gallagher och kastar liksom resten av världen bort större delen av sin katalog. Beroende på hur man ser det är det antingen en triumf eller ett väldigt utdraget nederlag, men faktum är att han har en poäng. För även om Beady Eyes debut var hungrigare låtmässigt bidrar producerande Dave Sitek från TV On the Radio i synnerhet i inledande Flick of the Finger den här gången med nytänkande, klarhet och fokus på ett sätt som Liam Gallagher inte varit i närheten av på mycket länge.
Men om vi accepterar Liams utsaga om att han inte förmått något bättre än det här på 18 år (jo, så länge sedan är det) så är det hursomhelst ett resonemang om relativitet, och det säger väldigt lite om kvaliteten på dessa simplifierade Beatles-ripoffs. Inte någonstans hittar han en melodislinga som det går att hänga sig fast vid, och än mer alarmerande är att en medelålders Liam inte har något kvar av den obstinata attityd som brukade kunna rädda något litet på även de mest torftiga Oasis-skivor. Hade den här skivan alltså kommit i slutet på nittonhundratalet hade vi kanske varit något mildare i våra fördömanden än vi var mot Be Here Now. Men bara något.
