För indiefantaster är Barries nya album Barbara ett måste. Det är en njutbar blandning av vackra indieballader och medryckande konstpop.
Mest är det faktiskt vackra ballader. Ni vet sådana med diskbänksrealistiska texter och känslosamma gitarrplock. De sjungs av Barrie Lindsays lätta och nakna röst, för övrigt med ovanligt lite reverb för att vara indie. Det är en lyckad kombination, även om man kan önska att hon vågat tänja på gränserna oftare.
Som hon gör på Quarry, skivans “hit”. Det är en av de mer elektroniska låtarna på albumet, med snygga syntar som skapar ett intressant ljudlanskap där gitarrer och trummor plötsligt bryter sig igenom. Mycket spännande i kontrast till de andra lugnare låtarna, som snarare flyter förbi utan att lämna större avtryck.
Subtiliteten som karaktäriserar stora delar av skivan är fascinerande och oftast lyckad. Men det leder ändå till att det aldrig riktigt bränner till. Det är min största kritik här. Jag skulle vilja lyssna på Barrie utan att tvingas ha henne som en vacker ambiens i rummet. Om det ska gå måste hon dra musiken längre, och öka intensiteten något.
