Babyshambles

Carl Reinholdtzon Belfrage 11:45 27 Oct 2005
Pete Doherty är ett tecken på ett samhälle i brist. Att vi med så djup fascination dras till tablettmissbruk, crack och kokain måste ses som ett misslyckande. Skulle en för samhället nykter och nödvändig brevbärare bemötas av samma entusiasm minuten innan han tappar ett brev i ditt inkast? När brevet landar i din hall är han redan långt borta från dina tankar. Samtidigt finns Pete Doherty för evigt inbränd på dina näthinnor. Det är inget att bli generad för, Pete Doherty är inte den första destruktiva själen att fängsla en hel omvärld. Många är det före honom som, för ett par år, fäst världens blickfång genom att niga på en damtoalett och företa sig en snöstorm genom ansiktshålorna. Men, har vi verkligen lyckats, är en fråga jag skulle ställa mig om jag var politiker idag. Nu är jag ingen politiker, varför jag kan anse Pete Dohertys arrogans, nonchalans och apati som väldigt attraktiv. Hans sätt att ge ifrån sig yviga rörelser via sin tunna AIDS-kropp och samtidigt spotta fram vackert klingande engelska uppbrutet med vulgära svordomar och slang är centrala i Babyshambles. Han är unik i det avseendet. "Fuck forever. if you don't mind." Vackert, enkelt och stilistiskt briljant. Ödmjukt och servilt, men med en stiletts förgiftade udds skärpa. Där You Could Have It So Much Better är ofarlig släpper Down In Albion aldrig kniven mot min strupe. Det låter främmande och med högsta sannolikhet patetiskt i era öron, men tillåt mig öppna mig på ett sätt som för en oförstående omvärld ständigt löper risk att missuppfattas: samspelet mellan triumf och patetik, smuts och skönhet i Babyshambles musik kommer för evigt vara registrerat i mitt inre likt Petes brinnande närvaro för era hornhinnor, det vill säga fulländad perfektion. Mina läppar kan blott sakta vända sig mot ditt öra Pete, kyssa det ömt och forma orden tack, ticki-ticki, tack. Att jag älskar dig kan aldrig betvivlas.
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner