Avantgardet — På Östkusten Intet Nytt

Natasha Azarmi 00:38 16 Mar 2017

Avantgardet hit och Avantgardet dit. Under ett års tid har musikrelaterade plattformar tapetserat sina rubriker med bandet ifråga. Hypen har varit oundviklig men jag har gjort mitt bästa för att undvika den och aldrig klickat mig in på någon av rubrikerna. Ögonen himlar därför i takt med den inledande raden “En succédebut från ingenstans, du höll ju med till slut och gav det en chans”. Jag har gjort rätt i att hålla mig borta, tänker jag. Kastrullen av klyschor kokar ju redan över. 

Rasmus Arvidsson frågar om det finns något mer att säga när allt blev sagt sist. Svaret är tydligen ja. Det finns mycket kvar att berätta, om avlidna vänner, om att torska på heroin och om att vara mitt uppe i livets krasch. Arvidsson må sjunga om att ligga naken på psykakutens golv men i musiken är han ständigt naken ändå. Han klär av sig, är helt blottad, öppnar upp bröstkorgen och blottar sig ännu mer. Tillsammans med kompanjonen Patrik Åberg vet han dessutom vilka punkter på hjärnbalken som ska träffas för att skapa kvarsittande melodier.  

Borde jag dra parallellen till Pete Doherty eller blir det för uppenbart med tanke på referensen i Fårskinnstearaway? Jag drar den ändå. Utmärkande hos de båda är förmågan att med största möjliga ärlighet göra musik av livets skitigaste sidor. Jag vet som sagt inte mycket om Avantgardets förflutna men jag vet att de behövs i framtiden.

Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner