Annika Norlin kräver knappast någon längre presentation, men för oinvigda är hon mer känd under namnen Säkert! och Hello Saferide. Nu har dock stunden kommit för ett album under eget namn och med detta ett nytt sound.
Det tidigare sparsmakade och frenetiskt poppiga soundet har utvecklats allt mer för varje släpp från Norlin, men på det nya albumet Mentor finns få spår kvar av det klassiska Norlinska. Något nytt har vuxit fram tillsammans med producenten Andreas Söderlund, som också arbetade med första Hello Saferide-albumet från 2005.
Samlingen består av tolv låtar, och denna gång blandas svenska och engelska. Även om det trösterika soundet går som en röd tråd genom albumet, känns språkdelningen som två olika kapitel. Inte mig emot att blanda svenska och engelska på ett album, men i det här fallet känns det lite malplacerat.
Den första halvan blir mer likformig än sammanhängande, det trots att Norlin själv kallar det ett blandband. I första halvan ville hon vila i stämningen och låta texten inta en mer bakåtlutad position. Men i sökande efter ett nytt sound har ljudbilden blivit stökig och rytmiken innehåller så många underdelningar att musiken splittras till ett kakafoni.
Textens struktur kompletterar inte heller musiken lika bra på engelska, Norlin drunknar och rösten tycks följa sin helt egna rytm. Den övermättade produktionen hade behövt skalas ner rejält. Dessutom känns låtarna ofta förhastade och avhuggna. Alla låtarna är visst skrivna på piano, och så hade de behövt förbli. Jag vill att hennes röst och melodispråk ska ta vara det som tar plats.
Andra halvan av albumet är betydligt bättre, och som innan är Norlin också bäst på svenska, det där melankoliskt obekväma välbehaget. Det är då texten är som mest uttrycksfull och hennes röst är det bärande. I dessa låtar är ljudbilden också mer balanserad.
Mentor är ett väldigt bra exempel på att less is more. Även om jag gläds åt att äntligen ha Annika Norlins stämma i lurarna igen, hoppas jag att det blir med en annan producent nästa gång.
