För drygt ett år sedan släppte Anna Calvi sitt lilla mästerverk Hunter, och sedan dess har hjulen snurrat fort. Ena veckan har det varit Mercury-numineringar, nästa vecka har det varit Peaky Blinders-soundtracks. Kanske är det tiden som inte räckt till låtskrivande, för istället för ett nytt album får vi en omarbetning av hennes förra, enligt principen att gå tillbaka till den skivans demos och presentera avskalade versioner, gärna med nya samarbeten pålagda.
Besvikelsen borde rimligen vara stor, men det går över så fort vi hör Hunted. Det är nämligen helt strålande. Faktum är att flertalet av albumets spår lyfter sig ytterligare någon nivå av den sortens behandling. Hunter blir ännu mera ödesmättad, och de många samarbetena är väl valda och ännu bättre genomförda. Julie Holter stämma i Swimming Pool, till exempel, eller en viskande Charlotte Gainsbourg i Eden. Don’t Beat the the Girl Out of My Boy med Courtney Barnett håller sig relativt nära originalet, men Wish med Joe Talbot från Idles blir desto ljudligare.
Indies or Paradise är återigen platsen där Anna Calvis gitarr får larma högst, men här utan andra distraktioner än bara hennes dynamiska röst, och det är lika effektfullt som när St Vincent skalade bort allt utom en flygel i Saviour förra året.
Det är tur att du inte behöver välja bara ett enda Anna Calvi-album, men om så vore är Hunted faktiskt inte alls ett dåligt alternativ att stanna vid.
