På sitt sjätte album tar denna svenska pop metal-sensation för första gången ett steg i en riktning som dikteras mer av besvikelse än beundran. Positivt nog är det ett tyngre sound som placerar gitarren långt fram, men tyvärr är det med en allt för standardiserad formel. När metalcore-inspirerat staccato-riffande och ackordplöjande utgör både stommen och utsmyckandet blir intrycket något fattigt, speciellt efter deras makalösa singel Do or Die som bjöd på uppfriskande aggressivt thrashiga riff.
Samtidigt ska det sägas att bandets låtskrivartalang och känsla för melodier är fenomenal, och den maffiga produktionen gör att bandet aldrig har låtit bättre som i Viral eller Archangel. Men för ett band som ständigt pushat framåt är ett betyg som ”bara godkänt” en svag prestation.
