I marknadsföringen benämns Under the Tree (Undir trénu) som familjedrama och svart komedi, men det är snarare en ultrabanal rulle om barnsliga heteropar. Vilket inte alls behöver vara ont i sig, om det åtminstone vore lite underhållande.
Ta scenen där fadern tröstar sonen som har blivit dumpad av sin fru för att han kollat på sitt ex i en hemsnickrad porrfilm. ”Jag har också nakenbilder av din mor någonstans”, säger pappan till sin son. Och dessa meningsfulla ord för dem närmare varandra. Men tydligen finns det fortfarande ett intresse för det banala – filmen tjänade 67.7 miljoner ISK.
Huvudpersonen Atli, sonen, slängs som sagt ut ur sitt hem och tvingas flytta in hos sina föräldrar. Partnern vill inte att han kontaktar den fyraåriga dottern, men han lyder inte. Samtidigt utspelar sig en konflikt mellan Atlis föräldrar och deras grannar. Konflikten handlar om ett träd som skuggar granntomten, varpå en katt försvinner och en hund dödas som hämnd, och blir för varje scen allt mer outhärdlig. Det gamla, vackra trädet som växer i föräldrarnas trädgård, vars skugga faller på grannarnas terrass, blir en klar symbol för att de båda paren har olika trauman som skymmer deras lycka.
Allt urartar men det blir aldrig roligt som i till exempel Kaurismäkis Ljus i natten. Inte ens motorsågen hjälper. Det finns ingen värme, inget riktigt djup, utan bara ett gäng klyschiga personskildringar som inte räcker till för att problematisera någonting. Kvinnorna utmålas som känslomässigt instabila och hysteriska och männen som skandinaviskt tysta, oskyldiga offer. Även den jädra katten som gör att Atlis mor går helt bananas kommer självklart tillbaka.
