När bilderna av hur flyktingar beskjuts utanför Greklands kust sprids i olika medier, framstår Waad Al-Kateabs dokumentärfilm tillägnad hennes dotter, i lika hög grad tillägnad vår samtid. Till min dotter är förutom Oscarsnomineringen och Cannes-dokumentärpriset, en viktig påminnelse om dessa människors livsöden.
Under fem år har den är en syriska journalisten Waad Al-Kateab dokumenterat sin vardag i Aleppo, Syrien. Genom hennes ögon får vi följa med i de vardagliga delar av ett liv som alla kan känna igen sig i. Den tidiga förälskelsen, formandet av ett gemensamt hem tillsammans med sin blivande make, läkaren Hamza och anläggandet av deras trädgård. Men samtidigt, det mest avgörande och väsensskilda: de befinner sig mitt i krigszon.
Sällan har den krigsdrabbade verkligheten presenterats lika utförligt och oreducerat. Al-Kateab fångar krigets gradvisa förändring genom sitt kollage från det tidiga studentupproret till en stad i ruiner, genom sjukhuskorridorer och sitt instängda sovrum. Med en finstämd känslighet visar hon hur livsvillkoren förändras, kärlekshistorien sätts under press och alla vänner försvinner. Genom sitt febrila dokumenterande försöker hon också svara på varför paret inte flyr utan låter sin dotter växa upp mitt i ett krig.
I likhet med en annan Oscarsnominerad dokumentär The Cave följer Al-Kateab också en läkare, hennes make Hamza och hans försök att rädda människor. Men medan The Cave har tonvikten på den kvinnliga läkaren Dr. Amani Ballour och hennes kamp om rätten att som kvinna leda det underjordiska sjukhuset i staden Ghouta, är Al-Kateabs porträtt av maken mer nedtonat. Waad Al-Kateab högst personliga ton och närhet till sitt material gör att Till min dotter är svår att värja sig mot. För hon visar, trots många fasansfulla bilder, på en längtan som inga missiler kan utplåna. Och hur drömmen om att se sin trädgård växa upp och att ge sina barn en ljusare framtid kan få vem som helst att härda ut.
Genre:
Skådespelare:
Regi:
