Paranormal Activity 2:s styrka är densamma som ettans; autenticiteten. Det handlar inte om ett banbrytande manus eller några påkostade effekter, det handlar om att jag som publik ska köpa att en ondskefull demon härjar loss i villaförorten.
Och jag köper det – för jag kan inte greppa att allt är skådespeleri. Inte en enda gång hör jag ett falskt tonläge, inte en enda gång verkar dialogen konstlad eller malplacerad och inte en enda gång verkar rädslan ogenuin. Det händer inte så mycket till en början, men i Paranormal Activity-land räcker den svettiga stämningen så långt att en pooldammsugare skrämmer skiten ur mig. Och sedan brakar förstås helvetet lös, men då är jag redan frälst.
Genre:
Skådespelare:
Manus:
Regi:
