Charmören-regissören Milad Alami kom till Sverige när han var sex år gammal. Det han minns från den tiden är familjens långa väntan som för ett barn kändes som en evighet. I sin nya film Motståndaren visar Alami en lång rad tomma rum som byter hyresgäster medan årstiderna passerar. Trånga utrymmen där någon har bott eller kommer att bo, kännetecknade av en känsla av tillfällighet. Filmens rytm antyder att historien är en av många liknande om människor som en gång betraktade alla dessa rum som sina tillfälliga hem.
Huvudkaraktären Iman är en professionell iransk brottare som av okänd anledning flytt hemlandet med sin fru Maryam och deras två döttrar. De har börjat om på en flyktingförläggning någonstans i norra Sverige där Iman arbetar som pizzaleverantör för att försörja familjen i väntan på uppehållstillstånd. Han saknar sitt liv som idrottare och övertalas att börja träna och tävla i en lokal brottningsklubb. Mycket är höljt i dunkel och Alami bygger skickligt upp en mörk och mystisk stämning. I en av filmens mest minnesvärda scener låter han Iman och Maryam leva sin onåbara svenska dröm. Men den är förstås tillfällig, för lycklig för att vara sann, som en onåbar glansig Volvo-reklam.
Motståndarens styrka är fantastiska skådespelarinsatser. Milad Alami har kallat det en ära att få arbeta tillsammans med Payman Maadi – ett ansikte som många biobesökare kan minnas från Asghar Farhadis Nader och Simin – En separation. Här är han felfri som Iman – en man som utkämpar många inre kamper mellan frihetslängtan och ansvar. Marall Nasiri imponerar också i rollen som Maryam - en musiker som gett upp sina drömmar för familjens bästa. Milad Alami visar sina karaktärer medkänsla och hans egna upplevelser ger Motståndaren tyngd. Genom att zooma in på en enda familj målar han en bild av livserfarenheter som många människor på flykt delar.
Läs även Nöjesguidens intervju med Milad Alami: Jag ville krossa den klassiska bilden av supermaskulinitet
