Fredrik Wenzel och Henrik Hellström var båda inblandade i Fasad-klanens genombrottsfilm Farväl Falkenberg och regisserade nu senast Broder Daniel Forever, tillsammans med Kristian Bengtsson.
Med Man tänker sitt har de tagit sig an en uppgift som egentligen borde vara omöjlig. Filmen skildrar ett generiskt villaområde någonstans i... inte vet jag, Europa, och är resultatet av många års samtal kring och pipettmätande av det som med ett förfärligt ord brukar kallas för ”samtid”.
Lyckligtvis är Man tänker sitt själva antitesen till plakatpolitik och platt modernitetsgnäll. Antitesen till Filth and Wisdom, standardsatir och Johanne Hildebrandts uppfostringskrönikor. Det är istället en ögonblicksbild av det tillstånd som inte gärna låter sig talas om, men som vi alla känner igen. Precis, ordlös och tack vare Eric Enochssons pastorala hymner på något sätt hoppfull.
Om Terence Malick, Björn Runge och Mitch Hedberg gjorde en naturfilm ihop skulle resultatet säkert inte bli så här. Men för nu är det det närmaste vi kommer. Man tänker sitt gräver i en alldeles egen trädgård och för det kan jag bara älska den. –NE
