La danse – Le ballet de l'Opéra de Paris

Caroline Ringskog Ferrada-Noli 13:51 30 Sep 2010

Det extraordinära med La danse är att den överhuvudtaget existerar. Hur har någon kunnat få tillgång att penetrera en sådan pennalistisk, hierarkisk och på många sätt chockerande institution som Operans balettensemble i Paris?

Svaret finns i själva filmen. Frederick Wiseman har vett att ta med den skönhet som gör vissa människor tokiga, som får dem att späka sig, offra sig, nästan straffas i konstens (och ätstörningens) namn. Och vackert blir det. Dokumentären är meditativ – Paris mjölkiga himmel, långa tagningar, koncentrationen i en fot. Man vaggas in i ett pudrigt gränsland. Inte en dialog äger rum. Det gör något med en som tittare. Man får vara med, men aldrig fullt ut, utan blir osynlig och snart upplöst i någons vad.

Dokumentärfilm är en svår
genre. Det är något kvalmigt över att göra anspråk på att berätta om en ”verklighet”. Nu när regissören håller käften känns det mer rättvist. Den poetiska dimensionen i livet får spela sig själv. Och man trivs som tittare.

Genre: 
Regi: 

Fler filmrecensioner