I Jean-Luc Godard och Jean-Pierre Gorins Allt går bra återfinns en elegant tagning från en Carrefourbutik. Under tio minuter åker kameran fram och tillbaks längsmed snabbköpets tillsynes oändliga rad kassor, där kunder tömmer välfyllda varuvagnar.
När dörrarna slås upp och kunder väller in till en av den fiktiva lågprisjätten Discounts butiker i Louis-Julien Petits säkra regidebut Klippet har vi förflyttat oss 40 år framåt i tiden, till en samtid där maskinkassor hotar ersätta butikens anställda. Där Allt går bra ondgjorde sig över konsumism och snabbköpet som institution riktas här en känga till de företagskulturer som avhumaniserar alltfler led i dess maskineri. Där Allt går bra föreslår att de välsorterade hyllor som ledsagar oss till kassorna också förvandlar oss till drönare, handlar Klippet om hur drönare hotar entlediga en arbetskraft.
Butiksmiljöerna tas väl till vara på: lysrörsbelysningen är hård, hyllorna välfyllda och på lastplatsen står två röda containrar som regelbundet fylls med utgående varor som ska förstöras (en praxis som alldeles nyligen förbjöds i Frankrike). På Discount är tillit den enda bristvaran. De anställda visiteras efter varje skift och toalettbesök klockas (75 sekunder för män och 95 för kvinnor). Mais souris! Med ett leende på läpparna förväntas de dansa efter ledningens pipa. Samma ledning kallas till möte där de väl på plats instrueras av en videoinspelad yngling i hur de effektivast säger upp sina anställda. Petit lyckas flinkt framhålla en vardaglig verklighet som rena framtidsdystopin.
När de anställda får nys om den stundande maskinella omställningen uppstår oro och missnöje. Till skillnad från fabriksarbetarna, runt vilka Allt går bra kretsar, har Discounts anställda inte råd att strejka. De ska ju ersättas hur som helst. Istället uppstår en annan idé: de organiserar en egen butik, vad som framstår som en solidarisk sammansmältning av dumpstring och entreprenörskap, allt förlagt i en rustik gård på landet. Ett uppror mot maskinerna som ändå antyder viss sjuttiotalsromantik!
Klippet är en i alla avseenden välgjord humanistisk exercis där ingen omänskliggörs, inte ens den karriärstörstande butikschefen. Det är en lekfull mix av heistfilm och samhällskommentar. Och även om tilltagen inte alltid är helt originella tillhandahålls en smittande dröm om lite mänsklig värme.
