Insidan ut

Agnes Lindström 09:00 27 Aug 2015

I Insidan ut skildras elvaåriga Jennys liv inifrån hennes huvudkontor. Där samarbetar känslorna Glädje, Rädsla, Ilska, Avsky och Vemod för att sortera flickans minnesbank samt styra hennes känsloliv och personlighet. Men en omskakande flytt från en småstad i Minnesota till San Francisco blir för mycket för känslorna att hantera. I kaoset tappar de kontrollen över viktiga minnen, vilket gör att Glädje och Vemod måste lämna de andra för att ge sig ut på en resa djupt inne i långtidsminnet.

Det är en rolig och mycket väl genomförd idé. Animationerna är snygga och scenerna fullproppade med fyndigheter. Ordvitsar som att de åker med ”the train of thought” för att komma till ”headquarters” är kanske publikfrieri av rang, men det blir faktiskt kul. Berättelsen balanserar bra mellan skratt och allvar, och landar i flera rörande scener. Precis som i filmens ene regissör Pete Docters tidigare film Upp vågar man beröra svåra frågor, i det här fallet vemodet i att växa upp och vikten av att få vara ledsen ibland.

Främsta målgruppen är förstås en ung publik, men den fungerar även för vuxna om man ser förbi de mest pedagogiska delarna. Amy Poehlers röst passar perfekt till störigt peppiga Glädje. Den extremt varma tonen riskerar ibland att göra filmen något smörig, men det fångas alltid upp i tid av något lite mörkare eller ett roligt skämt. Den nya Pixar-filmen håller hög klass.

Genre: 
Skådespelare: 
Manus: 
Regi: 

Fler filmrecensioner