Isina bästa är det en pirrig historia som Matt Damon, med sina plufsiga kinder och porrmustasch, gör det svårt att slita sig ifrån.
I längden är filmen för slipad för att rata och med musik som hämtad från Black Belt Jones eller liknande blaxploitation/kung-fu-hybrid blir det smått oemotståndligt. The Informant tar plats i början av nittiotalet på ADM, ett enormt livsmedelsföretag som är involverat i en korruptionshärva värd miljarder. FBI är företaget på spåret och efter påtryckningar från sin fru blir Damon informatör. Problemet är bara att han inte kan sluta ljuga. Till och med voice overn, som normalt brukar återberätta händelseförloppet med dödlig precision, är full av skit. Det bästa är att man, i egenskap av tittare, tror att man vet mer än karaktärerna. När man senare visar sig vara lika vilsen som alla andra har Soderbergh fångat ens intresse för gott. –AL
