Ziad Doueiris Oscarsnominerade rättegångsdrama Förolämpningen låter en försumbar konflikt illustrera sociala och historiska sprickor i det libanesiska samhället. Den kristna libanesen Toni kan varken tolerera hjälp eller förolämpningar från Yasser, som är palestinsk flykting. Med Adel Karams övertygande spel framstår Toni som en tjurskalle med tycke för missnöjespolitik. Yasser är inte heller han någon mästare på behärskning, men utstrålar i Kamel el Bashas gestalt en sträv men sympatisk stolthet. I en konfliktupptrappning som både genom bild och musik flirtar med amerikanska västerns förs tankarna närmast till Henry Fonda. Det är något i Bashas blick av fullkomlig hederlighet.
Dylika stilistiska nickar får ganska snabbt träda tillbaka för ett i grunden idéburet och ibland väl symboltungt manus (skrivet av Doueiri tillsammans med Joelle Touma). Förolämpningen utvecklar sig snabbt till en dramaturgisk snöbollseffekt vars framfart söker visa hur ett vardagligt gräl kan gro ur historiska konflikter, och möjligen vice versa. Varken Toni eller Yasser har ju kontroll över situationen, och när stjärnadvokater (vilka får stå för en av filmens mer tillgjorda vändningar) och media förvandlat deras bråk till landets hetaste politiska potatis formligen kokar Beiruts gator.
Om filmen här får för mycket luft under vingarna, eller blir väl rak på sak (vilket speciellt yttrar sig i energetisk klippning och musiksättning) behåller den ändå sitt fotfäste tack vare en duktig ensemble som säkrar intresset för tänkvärd och underhållande förhandling.
