Året är 1994 och Eunhee (Ji-hu Park) är en frånkopplad fjortonåring som inte riktigt kan komma tillrätta med tillvaron. I sommarvarma Seoul rör hon sig mellan det stökiga hemmet och den tråkiga skolan, men förblir likgiltig oavsett vad som sker omkring henne.
En kolibris liv är regissören och manusförfattaren Bora Kims prisade långfilmsdebut och en stillsamt trevande coming of age-skildring av den del av tonårsåren som inte innefattar ett utlevande identitetssökande. Istället fångar Bora Kim de små vardagliga maktförskjutningarna och hur blicken på tillvaron successivt förändras.
I bakgrunden pågår en historisk tid för hemlandet Sydkorea: Nordkoreas president dör, Seongsubron rasar. Men för Eunhee är det tickande behovet av bekräftelse och sökandet efter kärlek mer skakande påtagligt. Med varm ömhet visar Bora Kim hur Eunhees kyliga avståndstagande domineras av sin struliga familj och storebroderns våldsamhet. Hemmet är å ena sidan otryggt, å andra sidan lugnt och stilla. Men framförallt är det mesta övergående. Ji-hu Park fyller Eunhee med imponerande sensibilitet och likaså gör Sae-byeok Kim en fin insats som hennes inspirerande lärare.
Det korniga filmfotot dryper av andefattigt vackra bilder från Seoul, men efter 2 timmar av folktomma miljöer, dassiga höghus och stillbilder av vaser i fönster, blir det eftertänksamma berättandet en smula baktungt. Eunhee handfallna inställning till tillvaron är visserligen befriande ärligt, men samtidigt frustrerande. För En kolibris liv ger inga motiverande förklaringar till vad som sker. Istället är filmen bara ett utsnitt, en kort inblick i en av alla de somrar som passerar i en ung människas liv och som med tiden snabbt suddas ut.
Bora Kims debutfilm är en lågmäld men intelligent coming of age-berättelse om avsaknaden av makt och den försiktiga upprättelsen för den.
