Den tysta revolutionen

Kasia Syty 09:00 6 Sep 2018

I filmens händelsecentrum står Stalinstadt i Östtyskland 1956, fem år innan Berlinmuren restes. Två tonåringar, Theo och Kurt (Tom Gramenz och Leonard Scheicher), går på bio i Väst för att se lite naket och råkar få se en journalfilm från Ungernrevolten, en protest mot bland annat Sovjetunionens inflytande. Den sår ett frö av politiskt uppvaknande som växer sig starkare ju djupare i jorden föräldrarna och skolan försöker begrava det. Manuset är väldigt pedagogiskt upplagt så att man absolut inte kan missa vem som är fläckfri och vem som är smutsig samt hur det ska gå för alla inblandade. Tonåringarnas familjer har vitt skilda bakgrunder, det finns en tjej (Lena Klenke) med i bilden som utmanar vänskapen, en regimkritisk homosexuell farbror och en klasskamrat (utmärkande prestation av Jonas Dassler) som blir misstänkt för att vara tjallare. Och så skolan, som filmen igenom bestraffar ungdomarna för de två tysta minuter de initierar, tillägnade de kämpande ungrarna.

Det är inte så lätt att vara ett kunskapskrav i historia. Samtidigt som jordklotet rullar rakt ut för djävulsdjupet blir de stackars kraven avfärdade likt en missförstådd farfar som pekar med hela handen. Den tyska regissören Lars Kraume försöker också han att med en välvillig och patosfylld, om än totalt verklighetsfrånvänd taktik få alla att förstå världen bättre genom att leverera en hjältesaga (självklart baserad på verkliga händelser) från förr, om skolungdomar vars mod vi sedan ska diskutera i små grupper. Och när han belåtet lutar sig tillbaka i sin länstol är det utan att för ett ögonblick reflektera över hur nyanslösa filmer som hans inte gör någon som helst nytta, utan enbart avlägsnar oss från nutidshistorien som om vi tvingades lära oss allt om Wat Tyler-upproret 1381.

Visst kommer många att bli rörda av alla uttryck för solidaritet, alla försoningsförsök och mödrarnas uppoffringar. Men kanske ungefär lika mycket som de skulle bli av en upworthyvideo.

 

Genre: 
Skådespelare: 
Manus: 
Regi: 

Fler filmrecensioner