Att bli levande begravd är sannolikt det värsta man som människa kan utsättas för. Ett förseglat, minimalt utrymme, sinande syre och bara mörker att fästa ögonen på.
Detta är vad Ryan Reynolds Irakjobbande lastbilschaffis – och vi – utsätts för i Buried. Som tittare är vi nämligen placerade i samma kista som Reynolds med en glappig ficklampa, strulig tändare och en batteri-slukande mobil som enda sällskap. I realtid nästan följer vi Reynolds försök att rädda sig själv och innan filmen är slut har han gått igenom ungefär hela registret av mänskliga reaktioner på katastrofer . Idén är bra, utförandet smått genialiskt. Buried är lite som en blandning av Saws klaustrofobiska dödspussel och de falska förhoppningarna som matas offret i Phone Booth.
Irakkrigsbakgrunden känns dock aningen påklistrad och det hade varit mindre förutsägbart om skurken var en random galning istället för en ”terrorist”. Bortsett från detta är Reynolds övertygande som enda skådis, regissören imponerande och Buried en av årets snyggaste och mest fängslande överraskningar.
