Sandra Bullock

Infamous

Det är nog inte många som minns att det faktiskt var två Robin Hood-titlar som konkurrerade om uppmärksamheten 1991. Jämte den fläskiga Kevin Costner-versionen med nyskapande kameraåkningar (ååå...vi följer med pilen) och ackompanjerande Bryan Adams-ballader kom det i samma veva en lo fi-version med Patrik Bergin i huvudrollen där en relativt oetablerad Uma Thurman spelade Marion.

Two Weeks Notice

"Åh, [I]Om en pojke[/I] och [I]Miss Secret Agent[/I] gick ju så bra, jag vet, vi gör en film som är ännu bättre! Hugh Grant kan liksom vara en ännu ytligare himbo, och den där müslihippien som han aldrig blev ihop med var ju kul, så Sandra Bullock kan liksom spela henne! Osminkade kvinnor är ju automatiskt roliga, och ger man dem brunspräckliga batikplagg och låter dem ordna en demonstration blir

Ya-Ya Flickornas Gudomliga Hemligheter

Näst efter dvärgar tror jag att äldre kvinnor får minst roller i Hollywood-filmer. Man kan tänka sig dusterna som utspelar sig mellan damernas agenter när ett tantfilms-manus dyker upp på marknaden vart tredje år eller så. I själva verket är det antagligen rivaliteten om rollerna som har skapat själva genren: sentimental film om vänskap och visdom som bärs upp av skådespelerskor milshögt ovan manu

Iskallt mord

För något år sedan gick jag igenom kvinnorollerna i amerikanska sommarfilmer. En deprimerande sysselsättning, eftersom det i stort sett bara var i den animerade hönsfilmen [I]Flykten från hönsgården[/I] som det fanns framträdande roller för kvinnor. Fullt lika nattsvart har det inte varit den senaste tiden, och kvinnliga stjärnor, som i många fall också är verksamma som producenter, har till och m

Miss Secret Agent

Så det är kanske ett fånigt upplägg. Sandra Bullock spelar Gracie Hart, en tuff FBI-agent som boxas, går som en karl och har dåligt bordskick --hon är vad man brukar beskriva som en av grabbarna. Nu gäckas polisen av en tokig terrorist som hotar slå till mot uttagningen av Miss United States och en agent måste under täckmantel ta sig in i tävlingen för att förhindra en katastrof. Den enda agent so

28 dagar

Det är väl lika bra att forcera de öppna dörrarna med en gång: Hur de amerikanska mainstreamproduktionerna än försöker berätta något om livet - det där livet som vi andra anser oss ha åtminstone en viss insikt i - blir det ändå alltid fel. Få är de filmer från denna berättartradition som inte gömmer sig bakom en tunn men ändå svårigenomtränglig hinna av räddhågsenhet som hindrar figurerna på duken

Ödets makt

Ett klassiskt fall av "Ett får i ulvakläder". Här har vi en film som i en timme och förtio minuter propagerar starkt för singellivet, som bär åtskilliga och relativt välformulerade vittnesmål om äktenskapets våndor och trauman, men som under de sista fem minuterna gör ett rejält ideologiskt lappkast och utbrister: "Äh, vi skojade bara. Klart killen, och alla andra för delen, ska gifta sig!" Sådan

Livet går vidare

I direkt översättning heter Livet går vidare "Hoppet flyter". En långt mer passande titel för en melodram som lämnar samma förtröstan hos en vilsen själ som en öronpetare på drift längs med ett avloppssystem. Allt flyter. Till och med hejarklackstjejen och trefaldiga "Queen of Corn" Birdee Pruitt (spelad av en relativt sett nyanserad Sandra Bullock) lyckas ta sig upp till vattenytan. Detta trots a