Mer sällan än önskvärt händer det att jag ägnar ett par timmar åt att släta ut mitt hår. Bränner alltid fingrarna tills de ser ut som rå bacon. Jag bär sen mitt hår tätt längs mitt huvud, avslöjar min inte helt smickrande huvudform men njuter av att inte behöva känna mig instängd i min egen frisyr. 
Den där stripiga slingan letar sig alltid fram och ger mig en skelögd look. Jag välkomnar den för att den för mig lite närmare Knivlisa.
Jag minns inte att vi någon gång har setts UTAN att jag har kommenterat den där slingan som alltid, ofelbart, trivs bäst mitt i hennes ansikte. Komplimenterar man hårets motsvarighet till politiska vildar? Är inte bekant med normer för rakhåriga människor.
