Linn skriver: hur snabbt efter det tog slut blev ni "bara vänner"? funkar det för ni båda inte hade mer känslor? aldrig haft sex som ex? etc. ok det sista är kanske för privat, men ändå, åh jag tycker det är så svårt. vill va vän med mitt ex men samtidigt vet jag inte om det går.
Svar: Okej så det är lite speciellt det här, min relation med mitt ex. Vi är verkligen bra vänner. Vi umgås rätt ofta, hörs nästan varje dag. Och GANSKA många av våra vänner och bekanta har ju såklart reagerat på detta. De har trott att vi ska bli ihop igen, eller att vi ligger och så vidare. Men nej vi är strictly friendly.
Hur det gick till: jag är en extremt bestämd person. Och när vi gjorde slut och separerade bestämde jag mig: vi ska va vänner när vi har ridit ut stormen. Jag dolde honom från min facebookfeed så att jag aldrig såg nån taggad bild eller status, såg till att inte ha någon kontakt med honom mer än nödvändigt de första månaderna. Hade ingen kontakt med hans polare. Vi höll oss på varsitt håll så att säga. Sedan började vi lite smått höras igen, ungefär ett halvår efter att det hade tagit slut. Då började vi även att umgås lite grann via ett gemensamt intresse (heh fotboll).
Så vi gick och såg några matcher tillsammans. Sedan började vi göra andra grejer, gick på bio, gick ut och festade, käkade middag och så vidare. Ett år efter att vi hade gjort slut (dvs i somras) gick en av mina närmsta vänners föräldrar bort. Och i all kaos fann jag mest trygghet och stöd hos mitt ex, som ändå bott med mig i två år och kände mig allra bäst (min familj bor inte i Stockholm). Han var och är som en familjemedlem. Så då ställde han upp för mig, rätt mycket om jag ska vara ärlig. Jag fick komma hem till honom (eh vårt gamla gemensamma hem, liite jobbigt) när det var jobbigt, fick gråta ut lite, vi pratade mycket och så vidare. Idag pratar vi öppet om allt, det finns inga ömma tår. Jag kan säga om jag träffat någon, han med. Han är liksom en del av mitt kompisgäng på ett naturligt sätt och jag i hans.
Jag vill betona ett par grejer här. Det är tack vare att vi hanterade uppbrottet på ett civiliserat sätt som vi idag kan vara vänner är jag helt övertygad om. Det var ingen drama, ingen hade träffat någon annan, det var liksom ett "moget" och nödvändigt beslut. Fanns ingen mening med att såra varandra eller hålla på och obsessa. Vi har även en ömsesidig förståelse att om någon av oss träffar någon ny som kanske ogillar att vi har en så pass nära relation (ex är ju känsligt!!!) skulle den ena ta ett steg tillbaks.
Mina tips är: låt varandra va ett bra tag innan ni ska bli vänner, har man känslor kvar kan det gå åt helvete. Ligg INTE med varandra, känner man minsta lilla tvivel inför hur man skulle reagera om exet skulle träffa någon ny ska man inte vara vänner. Det ska vara som vilken vän som helst, man vill att personen ska vara glad, stark och lycklig. Och framförallt: skit i folks jävla åsikter. Fan vad det ska vara en "grej" att man umgås med sitt ex. Men snälla. Det är väl fullkomligt normalt att man vill vara nära med någon man en gång har delat sitt liv med?
Det tycker jag i alla fall.
