"De borde ta sig en rejäl funderare"

Här kan ni läsa lite om vad polisen tycker att "vi" som får sexuella hot från anonyma brevskrivare "bör" göra. Vet ni, det spelar ingen roll om man tonar ner sig eller inte. Och förresten: tona ner vad? Kan inte dra mig till minnes att jag någon endaste gång i hela mitt liv har bett om att bli våldtagen och mördad. Och även om jag hade gjort det: inte fan är väl det ett berättigande? Mäns våld mot kvinnor är ett JÄTTESAMHÄLLSPROBLEM. För det är vad det är. Att beräkneligt sätta sig ner och formulera kränkande och förnedrande brev med hot om våldtäkt och adressera hem till en kvinna är VÅLD. Man känner sig som en repad skiva när man skriver sånt här: Ja, jag är kvinna. Och min kropp tillhör mig själv och ingen annan. Det här jävla förtrycket är inget som enbart vi som valt yrken som kommer med medieexponering får ta del av. När jag var fjorton år satte sig en man bredvid mig på bussen när jag var på väg till skolan och tillfredsställde sig själv sexuellt. För att inte tala om alla de gånger jag varit rädd för mitt liv på väg hem sent om natten för att främmande män följt efter mig ända fram till porten. En gång hoppade en man fram från ingenstans på en gata och bet mig i halsen (pre-vampyr-hype!) och sprang därifrån. Jag var sexton år. Långt innan jag var en "offentlig person". Snälla polisen, jobba MED oss istället för att be oss ta en funderare. För jag funderar och funderar. Och kan inte komma fram till något annat än att allt som har hänt mig beror på vilket kön jag har.