Alltså, jag var till Telia idag. Deras butik. Jag klarade inte av att sätta i mina hörlurar till iPhonen själv....... Igår kväll när jag skulle sova så tänkte jag typ "mmmmmm guuuuva mysigt det skulle vara att lyssna lite på Lugna Favoriter innan jag lägger mig" och ba tänkte använda hörlurarna för första gången. Den lyckan blev ju kortvarig. Jag försökte pressa in headsetet i det där jävla hålet, men failade. Jag kom bara halvvägs. Det tog liksom bara stopp. Jag försökte pressa lite sådär lagom hårt som man gör när man haft en asdyr telefon i tre dagar och inte vill sabba den, men det gick inte. Jag kom liksom ingenstans inne i hålet. Penetrationen var halvfärdig, och jag ba satt där som värsta miffot och hatade mitt liv.
Så jag gick till Teliabutiken idag. Hade liksom inget annat val. Jag psykopatgarvade lite inför killen som jobbade där och ba "Assoooo, jag köpte den här iPhonen förra veckan och kan typ inte få in hörlurarna i jacket, det är skitkonstigt, jag antar att jag inte tagit i tillräckligt mycket men jag vågade inte, så skulle du kunna försöka åt mig kanske? Hahahaha". Blicken jag fick tillbaka var just as epic as expected. Han tog telefonen, tittade NATURLIGTVIS på den som om att han aldrig sett något liknande i hela sitt liv och ba RÅKNULLADE headsethålet med sitt iskalla, fullkomligt känslolösa IT-psyke och lyckades borra in allt som behövdes. Och jag bara stod bredvid och garvade! Sen så sa jag "Hähä, tack, jag tänkte att det var lika bra att du gjorde det" och gick därifrån. Förnedrad. Roligare än så blev det inte idag, förutom alldeles nyss när täckningen ba dog och iPhonen började "söka". Den "sökte" i en kvart tills jag skickade ett sms och ba tadaaaa nu funkar det igeeeen!
Fast jag vill inte sitta här och horblogga om min iPhone. Jag hatar att jag blivit sån. Det är så provocerande. Man ba "men GUD troru att du ÄR nåt eller, vad är problemet?". Lovar att hålla käften from now on.
