Nick Caves förra album Skeleton Tree var i allt väsentligt ett dokument över chock och kris, visserligen till stora delar skrivet innan hans femtonårige son Arthur störtade mot sin död vid klipporna i Brighton men inspelad mitt i Nick Caves omedelbara chock över förlusten. Den var närapå omöjlig att lyssna på och ännu svårare att recensera utifrån estetiska avväganden, åtminstone där och då, mitt i chocken. För min del valde jag att skriva om men inte betygsätta skivan, med motiveringen att det inte går att kvalitetsbedöma akuta sorgeuttryck.
Nick Cave and the Bad Seeds
Senaste skivrecensioner
Senaste filmrecensioner
1.
Ceno i Volvo