Scen & Konst: Lögn, förbannad lögn och graffiti

14:45 10 Mar 2014

 

grafitti-train.jpg

Det brukar sammanfalla
med våren, tillsammans med snödropparna, sädesärlorna och små barns skratt i Slottskogen. Det är det störigaste vårtecknet jag vet: klotterraseriet. Västtrafiks presstjänst harklar sig, ringer GP:s redaktion och gråter ut. ”Klottret” skriker de. ”Det är klottrets fel!”. Sedan tar det inte lång tid innan en lång och bekymrad artikel når de trogna läsarnas frukostbord. Mitt bland juicepaket, löskokta ägg och familjefrid ligger den traditionella vårutläggningen, där artikelförfattaren och Västtrafik tävlar om att vara mest upprörd över det barbariska i att måla på något så fint som en spårvagn. ”Ibland får de rulla flera dagar utan att de tar bort klottret”, berättar de så att hatet osar ut från tidningen och in i läsarnas näsborrar. Snart står alla där och knyter sina nävar. Klottret. Det är klottrets fel. 

Detta är något som för det otränade ögat kan vara lite svårt att förstå. Spårvagnar och pendeltåg går väl ändå inte sönder av att tillfälligt ha en annan färg? Funktionen att åka framåt på en räls kan väl ändå inte hindras av vad det är på plåten utanpå vagnen? Som att hela stan på något vis skulle bli kollektivt trakasserat av andra grafiska mönster än just den av Västtrafik utvalda? Samma sak med den gråa motorvägsvägg som nyligen målades av internationellt erkända Inkie och samma dag hotades tas ner. Det är väl ändå inte så att väggens funktion är förändrad av att de första två meterna av färg på marknivå har bytt färg?

Nej, det Västtrafik, trafikkontoret, kommun och husägare och GP stressar upp sig över är inte den plötsliga färgändringen i sig. Det är att det ifrågasätter äganderätt av något som verkligen tål att ifrågasättas. Vems är gatubilden? Vilka bestämmer över den, de som bor i den eller de som beslutar om den och som på pappret äger den?

Jag säger nu inte att graffittimålarna tvunget är de som bör ha rätten till gatans alla hörn. Men frågan de ställer med hjälp av ibland bra, ibland riktigt dålig konst förtjänar åtminstone att besvaras och diskuteras kring frukostborden – inte gömmas undan i upprörda artiklar om vandalism.

 

 

Bäst just nu

 

1. Faust och Faustin and Out

Göteborgs Stadsteater, Götaplatsen, sista föreställning den 2 mars, 110–250 kr beroende på ålder och inkomst

Nobelpristagaren Elfride Jelinek har speciellt för regissören Hilda Hellwig med plågsam finess ställt Goethes klassiska berättelse om Faust bredvid Joseph Fritzls källare. Med Jelineks djupt osentimentala penna bjuds vi på en mörk pjäs om manlig dominans och gudlöshet – men också en viktig avdamning som flyttar fram Goethes positioner, en sådär 200 år senare.

 

2. Gruppen och Herrarna

Stora Teatern, Kungsparken 1, den 5 och 6 mars, 100–175 kr beroende på ålder och inkomst

Passa på – Gruppen ger två extraföreställningar av Göteborgsprisvinnande föreställningen Gruppen och Herrarna

En rapp, humoristisk uppsättning om ett allvarligt tema – mannen som en utsatt grupp plågad av tomt våld, ensamhet och för tidig död.

 

3. Period Pieces

Urban Artroom, Johannebergsgatan 24, den 1–30 mars, öppet: mån–fre 13–18, lör–sön 13–16

Lingonmånad på Urban Artroom som upplåter halva galleriet åt konstnärer som arbetar med mens. 

 

4. Jesper Norda – Ur Kinderszcenen (No.13)

Konstepidemin (bakom Linnéplatsen), den 8–30 mars, öppet: tis–tors 12–17, fre–sön 12–16

Som klassiskt skolad musiker gone konstnär står Nordas konst alltid i gränslandet mellan det visuella och det hörbara, ofta med meditationer över (o)ändlighet och upprepning. I mars är det Schumanns korta men populära pianostycke som skärskådas.

 

5. Sjöfartsmuseet

Stigbergstorget, 40 kr under 25 år, öppet: tis–sön 10–17, ons 10–20, våffelbuffé på söndagar (tar ej kort)

Intellektuell verksamhet på helgerna kan ibland vara för mycket, framförallt efter en blöt lördag på långgatorna. Då tar vi vagnen upp till Stigbergstorget. Sjöfartsmuseet där har lagt så mycket krut på att bli barnens top choice, med en hel övervåning fylld med edutainment att även vi som är över tolv år trivs som fisken i vattnet. Avslappnat kuddrum med filmer på exotiska undervattensdjur? Frakt-fartygssimulator? Våffelbuffé? Ja tack!

 

Nöjesguiden har återupptagit bevakningen av konst- och teaterscenen i Göteborg. Från och med nästa nummer tar kulturskribenten Mikaela Blomqvist över som redaktör.

Stad: 
Kategori: 
Publicerad i tidning: 

Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 02, 2014.