Göteborgspriset 2010 — och de nominerade är...

Redaktion 17:14 27 Jan 2011

Göteborgspriset delas ut till personer och företeelser som har betytt extra mycket för staden under det gångna året och som inspirerar och stimulerar andra att på liknande sätt överträffa sig själva i framtiden.

Kafé

Da Matteo Vallgatan
Da Matteo har under flera år praktiserat en ekologisk och smakfull syn på kaffe. Både bonden som odlar bönorna och konsumenten som dricker den färdiga espresson är nöjda. Våren 2010 öppnade da Matteo ett surdegsbageri och flyttade rosteriet på Vallgatan till grannlokalen på Magasinsgatan. Da Matteo Vallgatan är för oss en given nominering till Göteborgspriset 2010.

Café Berlin
Ett fingerknäpp från Jazzhuset och Konsthögskolan Valand öppnade Café Berlin i stadsdelen Håkan Hellström liknade vid ”Chinatown”, hur märkligt det än låter. Berlin gjorde sin debut 2010 och blev ett naturligt inslag i såväl stadens kafé- som nöjesliv. Kaféet engagerar unga kreatörer och bjuder in till festliga evenemang.

Espresso- och avecbaren, Yaki-Da
I fjol slog Yaki-Da upp portarna och lanserade den smått avantgardistiska Espresso- och Avecbaren. Fenomenet tiokaffe blev en omedelbar klassiker som gav festen en ytterligare dimension. En varm kaffegrogg att slå sig ner i soffan med, vidare till ett espressospeedat dansgolv – vem kunde tro att det var roligt?
Sebastian Kapocs på Yaki-Da, hur känns det att vara nominerad till Göteborgspriset?
– Vi motar det med en ödmjuk hybris. 
Hur startade espresso- och avecbaren?
– Den startade som allt annat med en idé formulerad av en fylla. Skådeplatsen: ett nattöppet kafé. Problematiken: Det suger pung att man inte kan få ett glas sprit till den här koppen.
Vad är värst, en espresso eller ett järn för mycket?
– ”To much of anything can make you an addict.” – Xzibit.
Vilken är den bästa återställaren, kaffe eller sprit?
– Vet ej. Vi erbjuder båda!

Krog

Bon
Plötsligt blev Götaplatsen centrum för den nya krogscenen i Göteborg med två lysande stjärnor: förra årets vinnare Familjen och, senare under 2010, restaurang Bon. Det krävdes klätterutrustning av schweizisk kvalitet för att ta sig in under veckodagarna. På helgerna var det bara att ge upp. Succén berodde på en klassisk fransk bistroinredning, bra mat och framför allt: en oöverträffad stämning.  

Moon Thai Kitchen
Det gick inte att komma närmre en Thailand-charter 2010 än ett besök på Moon Thai Kitchen. Bland bambupinnar, bås skurna ur trästammar och halmtak satt merparten av Vasastan här och åt biff, nudlar och grytor. Med billiga priser och en mycket lättsam och opretentiös stämning förvandlades Moon Thai Kitchen under året till en centralt belägen favorit.

Puta Madre
I Uppåt Framåts (och för en tid Klubb Social, om någon kommer ihåg den) gamla klassiska lokaler har nu bröderna Ingber byggt upp en, i vanlig ordning, unik värld av krispiga majstortillas, Veracruzana-salsa, rostad poblano-paprika och huitlacoche (svamp som växer på majs). Det är spanskt-mexikanskt så att det förslår och riktigt mysigt med andra ord. Och som bonus har bröderna bjudit in sina föräldrar till att baka tårtor. Bara det värt en nominering i sig.
Grattis till nominering, Miki Ingber! Ni har varit nominerade ett par gånger förut med andra av era restauranger, hur känns det med Puta Madre i år?
– Vi känner oss uppskattade.
Till ert förra ställe köpte ni en stor jävla Jospersugn för ett par hundratusen, vad hände med den?
– Den befinner sig på hemlig ort.

Konst

Sara Trovik
Examensutställning Valands konsthögskola: I våldsamma frisläpp spolar Sara Trovik banan ren från allt vad torrt förnuft heter. Vad hon visar är ett slags mix av målningar och skulpturer gjorda av papper, spray, aluminiumfolie, silikon och lackfärg. Som konstnär låter hon intuitionen vara kompassen i skapandet. Trovik låter det bara hända. Konstnärer som lyckas utifrån den arbetsmetoden är gudabenådade.

MAP – Street View
MAP, det vill säga Mobile Art Production, förvandlade under april Avenyn till en vital scen för konst. Uttrycken var omväxlande och underhållande – från Marianne Lindberg De Geer, som lät Poseidon ropa på mamma, till Hans Rosenströms verk i nedlagda affären Chocolat, en sofistikerad ljudinstallation där skräcken hela tiden kröp närmare. Och däremellan åtskilligt annat av hög klass. Det är alltid en utmaning att ställa ut konst utanför konsthallar och gallerier. MAP visar vad man kan åstadkomma.

Anna Lamberg
”Lova mig att inget kommer att hända” hette en sparsmakad, naken utställning på Fotohögskolans galleri Monitor. Anna Lamberg har modet att ta sig an vår tids starkaste tabu, döden. En tom gunga som hänger från taket och två fotografier badar i ett ödsligt, iskallt vitt sken. I Lambergs iscensättning gestaltas döden genom livet – livet som något flyktigt och undflyende. Tomhet är något av det svåraste som finns att framställa. Anna Lamberg är befriad från klichéer när hon ser rakt in i varats outgrundlighet.
Anna Lamberg, vad tänker du om konståret 2010?
– Det har väl varit både upp och ner här i Göteborg tycker jag. Nedåt gick det ju verkligen när Göteborgs Konsthall blev nedläggningshotad, det var ju otroligt skönt att det inte genomfördes och också bra att det startade en debatt och diskussion i svallvågorna efter det. Uppåt har det ju varit för att det har varit en hel del intressanta utställningar här i stan under årets gång, Mobile Art Production gjorde ju till exempel utställningen Street View över hela Avenyn i våras och valet av Sophie Calle som Hasselbladspristagare tyckte jag kändes väldigt kul, bara för att nämna några.
Vad ser du fram emot under 2011?
– Jag ser fram emot ett nytt år och nya projekt. I utställnings väg ser jag fram emot Göteborgs Internationella Konstbiennal.

Läsning

Marie Silkeberg – Material – fragmentariska dagboksanteckningar
Marie Silkebergs Material – fragmentariska dagboksanteckningar blir en prosalyrisk kärlekshistoria när poeten i korta ögonblicksbilder minns och förnimmer hur två älskande, lika välkända som främmande för varandra, försöker överbrygga såväl geografiska som språkliga avstånd. Det är livsbejakande sinnligt och oåterkalleligt vemodigt, trevande och precist uttryck på samma gång.

Omslag, en queer poesiantologi
Omslag, utgiven av Rosenlarv förlag med tretton medverkande och två redaktörer, vill ge poesin nya (icke)ramar att famla emot. Det är vad som händer när man möblerar om i ett förutsägbart litterärt landskap, kastar ut hjälten med julgranen och kallar in en dark stupid blond little pony. Omslags medverkande bearbetar, samtalar och samarbetar kring frågor om berättande, innehåll och poetisk identitet på ett sätt som får en att förstå att detta är bara början.

Sara Hallström – Torg, korg, eko
Poesi som är allmännytta såväl som ett eget universum. Språket och staden skär in i varandra utan skiljetecken, och är både arkitektur, poesi och berättelse. Torg, korg, eko smeker insidan av minnet, går genom en mörk park och försöker vittna med annat i munnen. Hallström reser monument samtidigt som hon gräver tunnlar under dem.
Hej Sara, hur är läget?
– Tack, det är roligt att vara nominerad jämsides Omslag och Material. Båda är böcker som intresserar mig mycket, och att dessutom allt i läskategorin är poesi är fint, eftersom skönlitteraturvärlden i övrigt i mycket är så fokuserad på romaner och Den stora berättelsen eller uppgörelsen med den.
Vad ser du mest fram emot med litteraturåret 2011?
– Jag ser fram emot att bli överraskad, och det betyder även att jag inte har full koll på vad som kommer. Men ekot av Poetisk fronts aktion i november kommer att stanna och säkerligen fördjupas, och så kommer jag att vilja läsa Elisabeth Hjorts roman Hängivelsen.

Mode/shopping

Grandpa
När Nordstanshelvetet sugit livskraften ur dig är Grandpa ditt spa. Ett vardagsrum mer än en butik. En barmhärtig samarit som tillfredsställer ditt behov av väldesignade plagg och förstklassig service. När butiken öppnade för inte ens ett år sedan gav den både stadsdelen och modegöteborg nytt hopp. Hybriden av nytt och vintage, prylar och möbler, är inte nydanande men ändå säregen på grund av det fantastiska urvalet. Du och ditt hem behöver Grandpa.

Project NN07
Efter år på Filippa K lyckades Rasmus Wingårdh slita sig ur den strikta massan av svarta kostymer. Project NN07 är elementet han lever i. Plaggen framkallar en excentrisk känsla av att aldrig veta om man är på väg till festen eller jobbet. Materialen handplockas med en alkemists noggrannhet för att du även i det värsta sjöslaget ska finna ro i din flärd. Project NN07 är avslappnad lyx som kan bäras till jeans utan att tappa sin elegans.

Max Smidje
Under året som gått har många manliga modeller med rötter i Göteborg synts på den internationella modescenen. Det kan tyckas stort att Gordon Bothe lyckades kamma hem en fotosession med Tom Ford, men det var en annan rödhårig yngling som nådde titeln modehelgon. Några år tidigare hade han blivit av med en kampanj för Miu Miu eftersom han vägrade klippa sig. 2010 tog han revansch – med ena benet i Feskekôrka och andra i Milano gick Max Smidje hem den sista visningen för Alexander McQueen innan denne, drygt en månad senare, begick självmord.
 Den enes bröd den andres död, eller vad säger du, Max?
– Agenturen tyckte att det var bra för mig, även om händelsen var tragisk. Det var svårt att förstå att det var samme man jag talat med i Milano som nu hade dött.
Du har gått från modemässan Fresh Fish till Alexander McQueen, vad händer härnäst?
– Svårt att säga, jag vet inte hur hårt jag ska satsa än. Nu senast har jag blivit fotograferad för Weekday, men det skulle vara roligt att få resa till Asien och jobba någon gång.

Musik

jj
jj är en sinnlig njutning för en person med aversion mot ointelligent och intetsägande pop. jj:s andra fullängdsalbum med titeln jj n° 3 släpptes den 9 mars 2010 av svenska Sincerely Yours och det amerikanska skiv-bolaget Secretly Canadian. jj, eller Jules et Jim, finner en mer logisk plats i TTA-pusslet – det är varmt, drömskt, elektroniskt, melan-koliskt. Nästa steg kom att bli ett fantastiskt mixtape med titeln Kills med första singeln Let Them. Bara ytterligare ett bevis på Göteborg som landets popstad nummer ett.

CEO
Under flera år har vi sett, hört och upplevt skivbolaget Sincerely Yours växa fram som något av en urkraft av integritet, kvalitet och ljuv, ljuv smak. Och nu är matchbollen här. Avgörandet, om man så vill. CEO. CEO är Eric Berglunds vackra solitära värld där bara själ och hjärta existerar. Hans solodebut i White Magic är fulländad. Alla texter flätas samman till ett manifest. Vi tillber varje rad.

Anna von Hausswolff
Anna von Hausswolff är vår egen Kate Bush och är välsignad med en synnerligen utsökt röst. Hon gav den 5 februari 2010 ut sin debutsingel, Track of Time, på skivbolaget Kning Disk, som senare följdes upp av debut-cd:n Singing from the Grave. En skiva vi kommer att bära med oss länge, länge. Liksom hennes redan nu legendariska Way Out West-spelningen 2009 i Annedalskyrkan.
Du har haft ett fantastiskt år Anna, vad kommer du att minnas mest från 2010?
– Jag kommer alltid att minnas konserten i Stenhammarsalen, Göteborg. En av de starkaste konsertupplevelser jag haft med fullsatt salong och många nära vänner i publiken. Mamma satt i mitten, och blev den första person jag fick ögonkontakt med under konserten. Ett annat starkt minne är från min musikvideoinspelning som jag gjorde nu i vintras i Kisa urskog. Vi var två personer som tog oss an ett stort filmprojekt där vi varje dag under åtta dagar bar tung analog kamerautrustning och rekvisita genom skogen. Vi fick dessutom åka längdskidor i en timma för att kunna ta oss till vår location. Allt fanns där: blod, svett och tårar.
Så, efter all succé, kommer du att försvinna i en Jakob Hellman-dimma nu?
– Just nu känner jag inte riktigt för det, kanske i framtiden men vyn är klar nu och jag fortsätter skriva och producera musik som vanligt.

Klubb

Yaki-Da
Under andra delen av 2010 slog Yaki-Da upp portarna för göteborgarna, och hittade det som så länge har efterfrågats i staden. En klubb med mycket av allt, som i ståtliga lokaler på Storgatan 47 erbjuder något för alla smaker. Yaki-Da har vidgat begreppet ”klubbupplevelse” för oss, och visade inte minst med kaffe- och avecbaren i pentryt att allt är möjligt om man gör det på rätt sätt. Rätt i tiden.

Klara på Kino
Under det gångna året blev den nu mer självklara Göteborgssymbolen Bar Kino bara mer och mer populär ju längre tiden gick. Den inofficiellt berlinska klubbambassaden i Göteborg blev stadens lilla älskling, och mycket kan man tacka Klara Grape för. Under lördagarna höll hon i klubben och den lika så självklara succén Klara på Kino. Klara själv stod för musiken, och musiken byggde klubben.

Bar Flamingo
Sommaren 2010 kom att handla om bakgården på Tredje långgatan 16, där Flamingo huserade. Med högkvalitativa bokningar, välsvarvade drinkar och quesedillas direkt från grillen satte Flamingo högst standard bland årets sommarklubbar och erbjöd precis det där man vill att en sommarklubb ska erbjuda. I kombination av bar, klubb och restaurang under bar himmel blev succén ett faktum.
Hur skulle du summera sommaren 2010 för Flamingo, Flamingo-Anders?
– Vi satte ihop hela programmet, konceptet, hemsidor, iPhone App, scooters, golfbil, personal och allt på en månad, så att vi ens klarade av det känns fantastiskt. Vad vi tar med oss ifrån i sommar är otroliga konserter, grymma sommardrinkar, varma sommarnätter, sprakande visuals, spännande människor och rosa scooters. Kaos och trivsel på samma gång. Tack till all grym personal, utan dem hade det inte vart möjligt!
Vad har du för förhoppningar om 2011?
– Att vi kan fortsätta utveckla konceptet med en riktig matavdelning och att vi får i ordning på segeldukarna som kommer att täcka gården, samt för egen del att jag får några av jobben i Hollywood.

Scen

Backa Teater – Kött
Totalt ogenerat och med en till synes aldrig sinande uppfinningsrikedom gav sig koreografen Anna Vnuk på ett av livets mest centrala aspekter – köttet och sexualiteten. Visserligen hittade man en och annan högröd högstadielärare i publiken, men detta var bara ytterligare ett bevis på den avväpnande faktorn i uppsättningen. Strålande dramatik och strålande ensemble.

Gothenburg English Speaking Theatre – Cock
Redan i kulturgärningen ligger grunden till nomineringen. GEST har under de senaste säsongerna skämt bort oss med extremt välspelad och samtida engelsk dramatik – alltid framförd med samma rapphet, säkerhet och charm. Sverigepremiären, Cock, var inget undantag. Här fanns associationerna till en ironisk boxningsring tydligt skimrande i scendekoren. Den nya kvinnan och den gamle pojkvännen gör upp om en man till familjemiddagens mörka fond. Aldrig stillastående.

Folkteatern – Skalv
Lars Norén kom till Göteborg och rörde om i teatergrytan. Skalv, en del av dramatikerns Terminalsvit, var bland det allra starkaste man kunde se på en teaterscen under säsongen. Julia Marko-Nord var magnifik i rollen som Mia, en dotter som blivit helt tom i spåren av föräldrarnas evigt psykologiska kombatterande. Ingen lämnades oberörd.
Hej, Julia Marko-Nord, skådespelare i Skalv. I en mening, hur är det att arbeta med en Noréntext?
– Som att vara Sherlock Holmes på upptäcktsfärd.
”Avgörande genombrott” skrev storstadspressen om din rolltolkning. Vad säger du själv?
– Jag är mycket stolt över föreställningen och då blir man ju väldans glad när andra gillar vad man gör.
Vilken dryck kommer dominera hos Folkteatern vid eventuell vinst?
– Bubbel! Skulle vi vinna ska det firas med glamour, pompa å ståt!

Film

Bio Roy
Medan biograf efter biograf läggs ner eller slukas av det ondskefulla bergatrollet på Skånegatan brinner Bio Roy fortfarande som en alternativkulturens fyrbåk överst på Avenyn. Här håller de stånd mot kommersialismens och populismens ondskefulla krafter och insisterar på att visa bra och konstnärlig film. Hur dumt det än kan verka. Biografer som Roy är helt enkelt livsviktiga i vårt rådande kulturklimat.

River en vacker dröm
Andra Långgatan, Hamnen, de goa gubbarna och de blå spårvagnarna. Videon till Håkan Hellströms River en vacker dröm är en uppvisning i göteborgssentimentalitet. Egentligen borde det vara djupt obehagligt men tack vare stor fingertoppskänsla, en blinkning till John Lennon och en fantastisk artist lyckas regissören Torbjörn Martin med konststycket att få göteborgsandan att kännas inte bara rumsren utan faktiskt helt befogad.

Sebbe
Filmen Sebbe är Babak Najafis långfilmsdebut. Det är också en mycket vacker film som för tankarna till brittiska socialrealistiska filmer som Fish Tank snarare än till andra svenska produktioner. Genom filmfoto-grafen Simon Pramstens lins får vi se Göteborgsförorter som Hjällbo och Hisingen i ett helt nytt ljus. Ett kallt men samtidigt vackert ljus. Vi är mycket glada över att se en debuterande regissör våga ta så mycket ansats och förlita sig så till den svenska biopublikens intelligens som Babak Najafi gör med den här filmen.
Mimmi Spång, producent på Garagefilm, grattis till nomineringen! Sebbe blev något av en indie-succé med många fina recensioner och utmärkelser. Vad är du mest stolt över?
– Vi är stolta och glada för alla priser vi fått men det är klart att det stora priset på Berlinfestivalen var extra speciellt. Det blev startskottet till vår internationella resa med filmen.
Vad tycker du själv är filmens styrka?
– Poesin i kombination med realismen, det skapar en äkthet. En ärlig relation mellan mor och son, där klassamhället träder fram som medaktör.
Vad är nästa projekt?
– Vi befinner oss i sluttampen av finansieringen av två långfilmer som vi hoppas filma i år. När det gäller vårt samarbete med Babak kluras det för fullt på vad som ska bli vår nästa gemensamma film.

Glädjespridare

Nordhems konst
Galleriet Nordhems konst på Andra långgatan är varken särskilt nytt eller särskilt ”hippt” i klassisk bemärkelse. Däremot är det fantastiskt bra. Det har de visat om och om igen under det senaste året. Oavsett om gallerist Magnus Winström ställer ut Warhol eller någon mer okänd konstnär vet man att man kommer att bli glatt överraskad och kärleksfullt mottagen. Om alla gallerier vore som Nordhems hade vi inte gjort annat än tittat på konst.

By Haart
Irina Darling och Erik Londré på eventbolaget By Haart har under det senaste året varit lika viktiga för klubbgöteborg som snöret i en jojo. De har anordnat extraordinära fester och varje gång du druckit en klunk gratis-öl är det förmodligen de som har fixat den åt dig. Nyligen tog de dessutom över klubbverksamheten på Styrbord Babord. Vi spår både dem och alla stadens party animals en lysande framtid.

Hey it’s Enrico Pallazzo
Är det ett konstnärskollektiv, ett galleri eller en svartklubb? Efter otaliga besök har vi fortfarande inte en aning. För oss är Hey it’s Enrico Pallazzo stället vi gått till när vi tröttnat på klubbar där vakterna stjäl ens väska och spöar ens kompis. Det är stället vi gått till när vi tröttnat på sunkiga källare med fantasilös musik och blaskig smuggel-öl. Det är stället vi gått till när vi letat efter något bra och annorlunda. På Enrico Pallazzo har vi sett några av årets mest oväntade konserter och upplevt några av våra absolut bästa kvällar. Länge leve Majorna och länge leve Hey it’s Enrico Pallazzo!
Fredrik Ganslandt på Hey it’s Enrico Pallazzo, grattis till nomineringen, men vad är egentligen Enrico Pallazzo?
– Det är lite svårt att svara på. Vi är en samling kreativa personer som håller på med reklam, kommunikation, konst och film. För vissa är vi en reklambyrå, för andra en svartklubb eller ett galleri. Jag tycker att glädjespridare passar väldigt bra som beskrivning på oss. Det är det vi vill vara.
Ni finns i New York också?
– Ja, vi har en liten filial på Canal Street men där håller vi mer på med sociala medier och reklam än fester och arrangemang. Men tanken är att det ska bli mer och mer som det vi har i Göteborg.
Vad händer 2011?
– Vi kommer att pumpa på som vanligt med bra konst och bra band. Sedan drar vi igång söndagsbio också. Men vi kommer att fortsätta vara väldigt oregelbundna så att det känns kul och spännande varje gång vi har en happening.

Jury: Carl Reinholdtzon Belfrage (ordförande), Rasmus Blom, Signe Bigestans, Joacim Fagerlund, Sofia Gräsberg, Pontus Hammarén, Ted Ljunggren, Sebastian Lundfall, Petter Seander, Isabelle Ståhl och Sabina Ögren.

Stad: 
Kategori: